ett mycket sällsynt exemplar -

2012-08-15

21:56:00 / 1 kommentarer kommentera inlägget?..

Och jag önskar. Att vi alla kunde sitta där igen. Att solen skulle gå ned. Och sedan upp igen.

Att ingenting skulle ändras. Att alla sorger försvinner med solen. Är borta under mörkret.

Att de sedan, lika kyligt som sensommarens gryning, sakta smyger sig inpå. När hjärnan

inbillar sig att några droppar till och ungefär ett paket cigaretter kommer fungera. Bitande

kyla. En klump. Och så ett oförklarligt sug efter känslor. Att få dela allt med alla. Eller

ingenting med någon. Att ha ett hjärta som värker. En oförmåga att i ord, ens i tankar,

förklara för sig själv. Något så tungt. Och ändå så lätt. Så mycket kärlek. Så mycket att det gör ont.

Och så ett leende.

Kommentarer

Sara

Så vackert skrivet

Svar: åh tack!

Liza Johansson

2012-09-17

20:50:09

Trackback