Och idag fick en man hjärtstillestånd utanför jobbet. Ambulanser överallt. En liten obehaglig känsla i magen och sympatiprat med diverse gäster i luckan. I övrigt regnar det bara och jag sitter i mjukisbyxor med lugn musik.

Jag har en jobbig nedräkning till allting och blir mer och mer otålig. En sak i taget. Nio dagar till att börja med. Oh.

 

Min arbetsdag igår var sådär. Stämplade ut klockan 03.34, såg soluppgången på vägen hem och somnade omkring sex på morgonen. Nu kör vi igen och jag hoppas på en lugnare kväll.

 

Efter fem dagars ledighet är det med tunga steg jag släpar mig till jobbet för en stängning. Men varje steg är en vinst och varje dag är ett steg närmare någonting annat.



.

Det är sånt här som gör att man orkar gå till jobbet.



.