Det är sjukt vilken lycka man kan få av att uppfylla en av sina barndomsdrömmar. Jag har alltid velat ha en Woody-docka i rätt storlek med snöret i ryggen som gör att han pratar och allt. Nu har jag köpt mig en för många hundralappar och lyckan är total. (Dennis är inte lika exalterad...) Men förra helgen blev stackaren sjuk så han fick ligga nedbäddad i soffan med te, whisky och choklad för att må bättre och nu är han pigg och kry igen! Jag hade storasyster på besök då också så hon hjälpte till att ta hand om honom. Dennis bara suckar fast jag vet att han brukar leka med honom när jag inte är hemma (ja, det är sant!)