Det blev en tung stängning igår och idag sov jag bort hela dagen i Dennis armar i hans stora säng i Stigtomta. Vaknade vid två-tiden och såg världen utanför täckt i stora, vita flingor som vackert dalade. Åkte hem och tog en powernap framför TV:n. Blev sugen på julgodis och åkte till jobbet med förhoppningar om en bättre natt.



.

Det är sånt här som gör att man orkar gå till jobbet.



.

Tre lediga dagar i rad. Det är livsglädje, det.



.

Ett spontanbesök hos frisören resulterade i en korthårig mig med plattångsförbud och en successivt förändrande hårtoning. Nu ska det i alla fall bli ordning på kråkboet på mitt huvud. Har dessutom inhandlat en Volume Master och känner en gnutta glädje över det i alla fall. Och det faktum att det är elva dagar till julafton.



.

Har fullt upp med att njuta av tre lediga dagar i rad, förbereda julens ankomst och köpa julklappar. I morse gjorde jag ett enpersonsluciatåg för mina föräldrar med lussekatter, pepparkakor, ljus och min fina sångröst. Julen är överallt i mig och det tycker jag om.



.

Jag tror inte att jag varken kan eller behöver beskriva min frustration över att inte ha tagit med mig kameran. Melissa Horn var ännu mer underbar än sist jag såg henne och nu pryds min byrå av två likadana ramar med mina två favoritartisters autografer. Fint som snus, skulle man kunna säga. Om snus hade varit fint. Jag håller mig till bara fint.



.

När vi växte upp, lekte livet,
vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår framtid skulle bli,
oförbrukat fri.

Oförbrukat fri. Så fint. Att jag aldrig har lagt märke till den här textraden förut. Oförbrukat fri. Nu får jag inte bort det ur huvudet. Två riktigt bra ord tillsammans.





.

De första snöflingorna har tappert letat sig ner från den blågrå himlen, nuddat marken och snabbt smält tillbaka till ingenting. Graderna sjunker och kläder kläs på. Julen nalkas och marken är ännu grön och grå. Fönstren pryds av stjärnor och ljus. Alla barnaögon lyser som bara deras kan göra. Dag för dag. Timme för timme. Och en ständig längtan. En förväntan. Och en väntan. En väntan på något fint och vackert. En värme som fyller kroppen. Som besvarar drömmar och önskningar. En lång väntan till målet. Först kommer julen.



.

Ibland tror jag att jag hatar människor.



.

Jag ska spendera kvällen med två tjejer som vet hur man får mig att le. Tider förändras och jag saknar allt som var förr. Okej, inte allt. Men i alla fall det som handlar om oss.



.

Då har jag gjort exakt ett tusen inlägg. Det blåser ute och jag har fått en otrolig inredningskick. Det är första december och jag åt gröt till frukost och tittade på julkalendern med pappa. Jag är ledig. Men helgfruktan är ständigt där. Och saknaden. Och önskan om det som de har. Det som känns så långt bort. Som bara finns fiktivt.



.