Nu är det dags att skaffa platt mage och långt hår, nytt jobb och skratt. Det är dags att plocka fram kameran och ta mig tillbaka till mitt älskade fotograferande. Det är dags att köpa en nya dator och orka mer. Dags att använda ensamma kvällar åt självterapi och bokstäver. Tända ljus är fint men det räcker inte alltid. Ibland, typ idag, ligger mörkret runt ändå och motivationen till allt saknas. Då tar jag fram bilderna på er och längtar. Snart. Tio dagar kvar nu. Sen är vi en familj på riktigt. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt "det är nu livet börjar" på sistone. Men jag tror att ett gemensamt ansvar för två andra små liv faktiskt är en stor milstolpe. Även om det inte är det största, direkt. Men jag längtar. Väntar. Räknar ner och önskar tiden snabbare, Det är det som ger orken en liten putt i rätt riktning.