Nu är det dags att skaffa platt mage och långt hår, nytt jobb och skratt. Det är dags att plocka fram kameran och ta mig tillbaka till mitt älskade fotograferande. Det är dags att köpa en nya dator och orka mer. Dags att använda ensamma kvällar åt självterapi och bokstäver. Tända ljus är fint men det räcker inte alltid. Ibland, typ idag, ligger mörkret runt ändå och motivationen till allt saknas. Då tar jag fram bilderna på er och längtar. Snart. Tio dagar kvar nu. Sen är vi en familj på riktigt. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt "det är nu livet börjar" på sistone. Men jag tror att ett gemensamt ansvar för två andra små liv faktiskt är en stor milstolpe. Även om det inte är det största, direkt. Men jag längtar. Väntar. Räknar ner och önskar tiden snabbare, Det är det som ger orken en liten putt i rätt riktning.

Har ett stort blur inom mig och en pirrande längtan.

Mitt i ett blur och lycka. Och till och med en sol.
Intresseanmälningar till alla hyresvärdar i Nyköping.

Bara lite bilder från en magisk alla hjärtans dag.



.

Morgon med magi. Träningsvärk och trassligt hår. Gossip Girl i dålig kvalité. Ägg och kaffe. Och en bäddad säng.



.

.

När vi växte upp, lekte livet,
vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår framtid skulle bli,
oförbrukat fri.

Oförbrukat fri. Så fint. Att jag aldrig har lagt märke till den här textraden förut. Oförbrukat fri. Nu får jag inte bort det ur huvudet. Två riktigt bra ord tillsammans.





.

De första snöflingorna har tappert letat sig ner från den blågrå himlen, nuddat marken och snabbt smält tillbaka till ingenting. Graderna sjunker och kläder kläs på. Julen nalkas och marken är ännu grön och grå. Fönstren pryds av stjärnor och ljus. Alla barnaögon lyser som bara deras kan göra. Dag för dag. Timme för timme. Och en ständig längtan. En förväntan. Och en väntan. En väntan på något fint och vackert. En värme som fyller kroppen. Som besvarar drömmar och önskningar. En lång väntan till målet. Först kommer julen.



.

Ögongodis. Det är inte varje dag man får hem en perfekt jeansjacka i brevlådan för 65 kr. Det är första advent om en vecka och om 34 dagar är det julafton. En kristallklädd gran med guldliknande små lampor pryder min byrå och formar en perfekt glans kring bilden på Lasse. Sprider en form av värme i hörnet medan regnet faller utanför. Dagen är snart slut och jag inviger kvällen på jobbet och hoppas på en bättre stängning än igår.



.

Söndagsångest. Helgfruktan.
En säng på hjul. Ett halvfärdigt trägolv. Rosa sängkläder. En tom säng. Ett tomt hjärta. Lite tårar och en önskan efter vin. Framtidsdrömmar och nutidspanik.



.

Tänk att en timme på skype med denna brud kan få mig att må så bra. Av flera anledningar. Jag ler för mig själv. Och ser ljust framåt igen. Mår allmänt bra för tillfället. Oh så fint.



.

Vintern gör sig påmind och frosten pryder de allt tidigare gryningarna med sitt diamantliknande skimmer. Att en bilruta kan likna ett hav av glittrande stenar i morgonsolen. Att grässtrån får en aura. En gloria. Ett skyddande skal. Tänk att solen kan vara så otroligt vacker. Och jag som ytterst sällan fotar naturbilder klädde mig i halsduk och vantar och begav mig ut i kylan strax efter soluppgången. Tänka sig.



.

Lever på arbetsförmedlingens hemsida. Inser hur jag slösar bort alla dagar. Glider ifrån. Glider in. Pussas och kramas hela nätterna. Jobbar för mycket. Önskar mer jobb. Slits itu. Önskar. Tror. Blir besviken.



.