Jag skulle verkligen inte ha något emot lite sällskap ikväll. Klockan är 22.50 och hela min familj sover. Och jag lyssnar på samma låt om och om igen. Och dansar i mitt huvud. På torsdag blir jag tjugo år. Det känns lite skumt. Snabbt. Oväntat liksom. För en gångs skull har jag varken söndagsångest eller veckopanik. Jag tror faktiskt att det är lite förväntan jag känner. Ni vet när det pirrar lite så där i hjärtat oavsett vad man tänker på. Men lite extra vid vissa saker såklart. Ungefär som jag känner för den här listan.