Låg ensam i vita lakan. Lyssnade på regnet. Tänkte. Blev plågsamt påmind om mitt livs totala förändring. Såg bilder. Saknade lite. Tänkte efter en stund och insåg till min besvikelse att det finns saker som jag faktiskt inte saknar längre. Människor förändras. Växer åt olika håll. Jag har en smått irriterande huvudvärk och en önskan efter en accepterad vardag.