Jag har varken tid, ord, möjlighet eller viljan att ens försöka förklara alla känslor som bubblar runt i mig just nu. Om drygt en och en halv timme är det den 10 juni. Den dagen jag tar studenten. Min dag. Hela jag är fylld av förväntan, rädsla, glädje, panik, pirr, ångest, skräck och sorg. Det finns inget som det här. Jag skrev precis klart mitt tal. Imorgon kommer jag gråta floder och försöka få fram alla vackra ord som jag har jobbat så länge på. Det kommer bli det finaste någonsin. Imorgon.



.