Jag levde mig igenom en veckas ledighet. Jag sov för mycket. Jag gjorde för lite nytta. Jag levde i alla fall. Hösten är ett faktum. Det går inte att skjuta upp längre. Nu måste jag ta tag i mitt liv och bestämma mig. Jag vill bort. Ut. Iväg. Någon annanstans. Lönen lyste fint på kontot. Hoppade över till sparkontot och gjorde inget kul. Skolan började, men utan mig. Jag stod och såg på när andra visste vad de skulle göra. När jag satt hemma. Avundas vänner som åker iväg och kommer hem med lyckorus och äventyrsberättelser. Bor hos Maja en vecka. Försöker leva nyttigt. Vet inte om jag lyckas. Önskar mig tillbaka till den tiden då jag trodde att den här tiden aldrig skulle komma. När jag fortfarande kunde skjuta upp den. Nu är det ett faktum. Jag är vuxen.



.