Jag cyklade hem från skolan. Jag frös.
Det blåste och trots halsduk, mössa och
vantar var jag iskall. Jag var nästan
hemma. Framför mig gick en mamma
och hennes två söner. De kastade löv.
Barnskratten klingade mellan husen
och löven yrde i vinden. Jag parkerade
cykeln på gården och de två små
pojkarna rusade förbi mig. Väskorna
flög i backen och några få sekunder
senare låg de i lövhögarna. Deras
mamma var inte långt efter dem och
snart bröt krig ut. Jag log. Det kändes
lite varmare för ett tag. Det var vackert.
Jag log med hela hjärtat. Det är höst.








.