Fönstret står på vid gavel. Jag täcker kroppen med täcket, tänder lampan i smyg. Suger i mig ett par rader och tänker efter. Ord som berör. Tryckande värme. Några rader till. I natt är jag i alla fall inte ensam. Jag har en vän, en vän med ord. Någon som talar till mig utan att behöva få svar. En vän som berättar om värre situationer. En verklighet. Obesvarade frågor. Sömnproblem. SOS från mänskligheten.





.