Snart kommer han hit och jag hoppas vi kan prata. Jag vet inte vad jag känner eller vill, men jag ska försöka göra det här till en bra kväll. Jag hoppas bara att jag vågar, för jag vill. Och jag borde. Så varför inte?

Jag känner mig filurig och fräknig som jag var i höstas på Lanzarote. Då var livet enkelt och underbart, och jag var kritvit i håret och prickig i ansiktet. Det saknar jag.